Dagligen inspireras jag av företag, kommuner och individer som går före i omställningen till det förnybara, klimatsmarta och resurseffektiva. Jag brukar fråga dem varför de egentligen ställt om, och blir alldeles särskilt glad när svaret handlar om att vara smart snarare än att göra det som är etiskt rätt.
För det är vägen till helvetet som är kantad av goda intentioner, medan vägen till den hållbara framtiden finns i en excelfil, ett strategidokument eller en visionär ledningsgrupp som utmanar business as usual – men utan att åsidosätta business. Utifrån detta har jag tre frågor att ställa den som funderar på vilka tjänste- och förmånsbilar organisationen ska ha i framtiden, eller vilken bil hen själv ska välja.
”Vägen till den hållbara framtiden finns i en excelfil”
Vad vill du signalera?
Bilvalet är en oerhört stark värderingsbärare, och ofta det första intrycket man får av din verksamhet. Påvens trovärdighet förstärktes när han insisterade på att behålla sin enkla, folkliga bil, medan EU-kommissionärens trovärdighet på klimatområdet fick sig en rejäl törn när han skaffade en stor, fossildriven stadsjeep. När bilindustrins vd:ar kom i helikoptrar och limousiner till Obama för att be om ett fördjupat samarbete, skickade han hem dem igen och bad dem fundera på vilka signaler deras transportval skickar.
Färdmedel färgar politiker
Också i svensk politik och svenskt näringsliv finns historier om den som fallit hårt genom att färdvalet inte upplevts vara i samklang med budskapet, och tvärtom för den som gör ett medvetet och tydligt val. Vi vet alla vem i vår umgängeskrets som tidigt skaffade en Tesla; den som gjorde det har fått igen investeringen många gånger om i signalvärde. Andra elbilar har lägre prislapp men nästan samma tydliga signal; här kommer en som bryr sig. Den som kör på biogas visar att hen på riktigt är med och sluter kretsloppen, den som väljer biodiesel eller etanol stöttar det svenska lantbruket väl så konkret som om man väljer svensk mjölk i kyldisken.
”Då blir det dyrt att köra fossilt, billigare att köra förnybart och definitivt mer lönsamt”
Hur stor risk vill du ta?
Sju av riksdagens åtta partier står bakom att Sverige till år 2030 ska nå en fossiloberoende fordonsflotta med 70 procent minskad klimatpåverkan. År 2040 ska hela energisystemet vara förnybart och år 2045 ska Sveriges klimatpåverkan vara nettonoll. Dessa mål kräver att det förnybara blir billigare och det fossila dyrare; faktiskt talar regeringen redan om att helt förbjuda fossila bilar. Någon kanske är så cynisk att han – det är ofta en han – inte alls tror på politikens löften, men vi andra kan nog tänka oss att det sju partier är överens om också kommer att ske. Då blir det dyrt att köra fossilt, billigare att köra förnybart och definitivt mer lönsamt att välja andra sätt att kommunicera än att sätta sig i bilen. Väg in det i kalkylen om du vill vara framtidssäkrad!
Är egna bilar svaret?
Tjänstebilen har en central betydelse för att göra affärer i ett glesbefolkat, avlångt land. Men hur central är den egentligen för dig och din verksamhet? Är svaret för er, som för så många andra, allt oftare Mb/s snarare än km/h – att ni blir effektivare av att inte sätta er i bilen?
”Grunden i den gröna omställningen är smarthet”
Är det lönsammare att låta någon annan köra än att göra det själv, så att ni borde anlita taxi eller åka kollektivt? Används bilarna några timmar om dagen, för att i övrigt stå still – så att det vore lönsamt att dela på dem i en bilpoolslösning? Är resorna ofta så korta att de kan lösas med effektiva, snabba elcyklar, vilket på kuppen ger bättre hälsa för medarbetarna?
Alltså: Var smart.
Det är klart att du gärna får vara etisk också, men grunden i den gröna omställningen är smarthet. Det är helt enkelt för ekonomiskt dumt, för varumärkesmässigt riskabelt och för tidsmässigt ineffektivt att hålla fast vid det gamla. Det är i bilvalet du bedöms; hur smart är du egentligen?
Mattias Goldmann